© Torrdockan

Att sluta supa är hedervärt men dömt att misslyckas om inte alkoholisten börjar bearbeta sitt inre liv och skärskåda sina egenskaper, onda som goda. Det är ett stort arbete och det är inte helt enkelt. Vem vill rota i sitt inre och hitta allt möjligt fult och simpelt? Vem vill förändra sig totalt? Och vem vill ens tillstå att det skulle vara något fel på jaget? Å nej, det sitter hårt åt och långt inne. Men det är nödvändigt för att som alkoholist lyckas med ett nyktert liv. Det nyktra livet är ett nytt liv och det går inte att använda samma gamla trista människa och tro att det bara är att köra på i gamla hjulspår.

Det går inte alls för de hjulspåren leder rakt in i fördärvet och hela ekipaget hamnar i diket förr eller senare. För att lyckas med ett nytt liv måste man ändra sig själv. En del alkoholister fattar ganska snabbt att det är de själva som är problemet, deras eget jag, deras tankar och egenskaper och deras rädslor och tillkortakommanden. De har en bättre chans att lyckas än den som inte tänker ändra sig alls, inte tycker att det är värt ett försök att börja tänka på ett annorlunda sätt och inte vill höra talas om andlighet. Ånej, de är envisa som gamla åsnor som fastnat med Karlssons klister under hovarna och tänker inte ändra sig alls. På med korken i flaskan och så ska det vara klart.

En sån åsna kommer ingen vart och är snart tillbaka i sitt missbruk och sitt elände igen. Om den som vill sluta dricka har litet vett kvar i skallen är det bäst att hålla väldigt låg profil och lyssna på hur andra gjort. Man är utrustad med två öron men bara en mun och det kanske kan vara en liten vink  om vad som är viktigast. Alltså: lyssna och tro inte att du vet allt bäst igen, för det gör du inte, envisa stolle där! Gå på ett öppet möte hos en självhjälpsgrupp och lyssna så kanske du får några aha-upplevelser. Det är ingen kurs i hur man dricker som normala människor, det är en överlevnadsstrategi för människor med ett gemensamt problem: alkohol.

En alkoholist som är illa ute lovar att sluta när chefen säger ifrån, men fortsätter och får sparken. Han lovar sluta när frun hotar att lämna honom, men fortsätter och blir ensam. Han tänker sluta så fort han kan men kanske inte nu. Han ska sluta när han inte kan betala hyran, men gör det inte och blir vräkt. Han tänker sluta när han hamnar på sjukhus, men börjar igen direkt han skrivs ut. Han lånar pengar som han super upp, han har skulder som han aldrig kan betala tillbaka, men han fortsätter. Körkortet är borta för längesen, men han fortsätter dricka. Han har inga pengar men han skaffar sig genom att sälja något eller stjäla eller låna eller pantsätta. Han har inga vänner kvar, han har nya ”vänner” som super i samma takt som han. För en alkoholist finns det i-n-g-e-n-t-i-n-g som är viktigare än alkohol. Inte föräldrar, partners, barn, jobb, rykte, anseende, respekt. En alkoholist kan offra allt för att kunna fortsätta dricka.

En sådan människa är naturligtvis omöjlig att tala till rätta. Det går inte för någon att komma och säga: Du måste sluta dricka. Svaret blir bara en massa tomma löften och sen rullar det vidare igen. Det där vet (eller borde inse) alla som är i närheten av en alkoholist och naturligtvis vet alkoholisten också att det bara är bullshit han snackar. Han kommer inte alls att sluta dricka, han kommer att gång på gång försöka bevisa att han kan dricka som normala människor. Han måste själv fatta att nu går det inte längre, nu orkar han inte mer, nu är vändpunkten. Nu.

Trots detta fortsätter många alkoholister att dricka tills de dör av sin sjukdom eller blir vansinniga. Det är inget att leka och skämta med för det är en ohygglig förnedring som väntar och slutet kan vara ytterst förnedrande och  ömkligt.  Ett gift som kan få människor att bli lallande paket och leva som grisar måste vara ohyggligt förödande. Människor blir lika fastkedjade av alkohol som om de vore bundna med kätting. Samtidigt dricker det glada folket obekymrat vidare. Det är underligt, något av ett mysterium. Inte nog med vad alkoholen kan göra med kroppen, den fräter själen också. En alkoholists själ är en sjuk själ och det är lika viktigt att bota den som att bota levern. Det gäller att fatta det i tid.

Det var glädjande att nyligen läsa att ungdomar är mer försiktiga med sprit nu. Kanske det finns en ljusning. Kanske det kommer en tid då det inte vacklar omkring packade människor som skrålar och ramlar omkull och spyr i rännstenen. Det kanske blir lika skämmigt att dricka som att röka. Rökfria krogar kanske följs upp med alkoholfria krogar! Det blir väl 150 spänn för en Ramlösa som kompensation för krögarna, men det kanske det är värt. Vatten kan vara guld värt.