© Torrdockan

Varför tog det så lång tid för mig att fatta att det var noll alkohol som gällde? Det fanns inga kompromisser, det fanns bara en enda linje att följa - en rak väg utan avsteg. Kanske var det för att jag inte ville sluta dricka. Kanske tyckte jag det fanns så mycket fest och glamour kring drickandet att jag inte var redo att avstå. Varför kunde jag inte ta in budskapet långt tidigare? Det är inget fel på mitt förstånd, jag är inte trögtänkt, jag har inte svårt att fatta. Men budskapet att det var noll promille i all framtid - det kunde jag inte ta in. Det hade sparat mig många års lidande och mental misär om jag hade fattat det hela tidigare. Aldrig mer - det är ett för stort begrepp, för stor tugga för mig. Därför är det så klokt att ta en liten bit i taget av det sura äpplet, som förresten inte är så surt längre. En dag i taget är en förträfflig regel. Det klarar jag utmärkt, det ger mig ingen ångest som löftet "aldrig mer" kan ge.

Nu har jag äntligen förstått. Polletten har trillat ner, det är noll procent, noll promille som gäller. Det finns inga genvägar, det finns inga undanflykter, inga svepskäl. En alkoholist kan aldrig mer dricka alkohol som en normal människa, men behöver bara lova nykterhet en dag i taget. Det är mitt tredje nyår utan alkohol. Jag har köpt en magnum Pommac som jag ska dela med en barndomsvän. Jag är inte ett dugg avundsam på någon som kan skåla i äkta champagne - tvärtom unnar jag alla som kan dricka bubbel att göra det. Samtidigt önskar jag att alla som delar min sjukdom låter bli att smaka på de förrädiska bubblorna. Jag minns vad de ställde till med under millennieskiftet. Jag var en idiot, jag tyckte inte man kunde dricka in ett nytt millennium med vanlig läsk, så jag smuttade på champagnen och sen gick det raka vägen ner i vansinnets blytunga mardröm, lite långsamt först (det här klarar jag...) och sedan med rasande fart och krasch vid dödens port.

Budskapet har äntligen nått fram till mig. Jag kommer aldrig mer att kunna spela ovetande och skylla mitt drickande på någon eller något utom på mig själv. Det är jag som för glaset till munnen och det är jag som kan skjuta det ifrån mig. Så enkelt är det.

Nu önskar jag alla ett gott nytt år vare sig med eller utan champagne! Nyårslöften i all ära, men så mycket krut finns inte i dem vid trettonhelgen. Ett nykterhetslöfte på nyårsafton när champagnen är urdrucken är inte så mycket allvar värt om det inte följs av moget beslut och praktiskt handlingsprogram. Undrar vad 2007 bär med sig.