Viljan att vara nykter
Jag behöver inte vara nykter för att gå till ett möte med andra alkoholister i en självhjälpsgrupp. Det är min önskan att vara nykter som räknas. Och vilken alkoholist önskar inte vara nykter när demonerna anfaller, hjärnan är vinmarinerad sen några dygn tillbaka och herr Ågren sitter på sängkanten med en lista förebråelser och försmädligheter?
Att önska är en enkel sak. Alltså borde det vara enkelt att pallra sig iväg till ett möte, men det finns ett förunderligt motstånd hos många. En del inbillar sig att de trots allt inte är alkoholister, andra tror att de ska klara sig på egen hand, andra betalar åratals behandling hos samtalsterapeuter och psykologer, men kommer aldrig riktigt fram till det riktiga problemet: alkoholism.
Viljan är nyckeln till nykterhet. Utan den blir det bara läpparnas bekännelse. Men viljan är en lurig liten skälm. Den gömmer sig gärna och kikar bara fram ibland. Viljan flirtar med alkoholen och riktar sig mot den då och då. Jag måste rikta min vilja, bestämma att den ska vara med mig i kampen för nykterhet. Jag måste be att min vilja att förbli nykter håller sig levande, Sviker min vilja till nykterhet mig, då är jag illa ute.
I morse fick jag ett telefonsamtal från sjukhuset. Det var Felix. Hans röst lät grå. Han var trött, han orkade ingenting, han var inlagd på obestämd tid. Vad säger läkarna? Att jag dör om jag fortsätter supa och knarka. Slutar du nu då? Jag vet inte om jag kan. Hur tänker du nu? Jag har ingen framtid, jag tycker om att dricka och knarka. Jag vill vara full och påverkad. Trots att du vet att du dör av det? Ja, trots det.
Att önska är en enkel sak. Alltså borde det vara enkelt att pallra sig iväg till ett möte, men det finns ett förunderligt motstånd hos många. En del inbillar sig att de trots allt inte är alkoholister, andra tror att de ska klara sig på egen hand, andra betalar åratals behandling hos samtalsterapeuter och psykologer, men kommer aldrig riktigt fram till det riktiga problemet: alkoholism.
Viljan är nyckeln till nykterhet. Utan den blir det bara läpparnas bekännelse. Men viljan är en lurig liten skälm. Den gömmer sig gärna och kikar bara fram ibland. Viljan flirtar med alkoholen och riktar sig mot den då och då. Jag måste rikta min vilja, bestämma att den ska vara med mig i kampen för nykterhet. Jag måste be att min vilja att förbli nykter håller sig levande, Sviker min vilja till nykterhet mig, då är jag illa ute.
I morse fick jag ett telefonsamtal från sjukhuset. Det var Felix. Hans röst lät grå. Han var trött, han orkade ingenting, han var inlagd på obestämd tid. Vad säger läkarna? Att jag dör om jag fortsätter supa och knarka. Slutar du nu då? Jag vet inte om jag kan. Hur tänker du nu? Jag har ingen framtid, jag tycker om att dricka och knarka. Jag vill vara full och påverkad. Trots att du vet att du dör av det? Ja, trots det.
Kommentarer
Trackback