Trött och ensam
Jag har varit mycket trött och sovit nästan ett dygn. Det var skönt men en smula otäckt att känna hur tröttheten slog ut mig. Jag är inte sjuk, men jag är trött. Telefonen har varit tyst, det kändes nästan overkligt. Tänker ingen på mig? Är det så här tillvaron är för många människor? Tysthet, ensamhet, planlöshet? Antagligen. I fredags handlade jag mat för helgen, det fanns inget tvång att gå ut. Vi är tre ensamma nu på planet i mitt hyreshus. Tre ensamma som stöter ihop vid hissen någon enstaka gång. Vi stör inte varandra, vi är perfekta grannar. Var och en sköter sitt.
Ensamhushållen ökar hela tiden i Sverige. Här är man inte släktkär så det stör. Den gamla bygdemenskapen dog för femtio år sedan minst. Praktiskt taget behöver man inte gå ut mer, man kan sköta sitt jobb via datorn, betala sina räkningar via datorn och maila och sms:a sina kontakter. För att adminstrera sin ensamhet behövs teknik.
Undrar hur många som var ensamma i går kväll? De som passerat åldern då man går ut på stan för att träffas. Ensamhetsfällan är farlig särskilt för en alkoholist. Något roligt ska man väl ha, var ett slags försvar för mig när jag handlade hem mitt vin. Sitta ensam och uggla en lördag, nä tack. Det ynkliga sällskapet av vin fick duga. Hur många är det som nöjer sig med alkohol som sällskap en lördagkväll? Jag undrar. Jag satt i soffan och fyllnade till. Sen sov jag gott och vaknade illa.
Nu mår jag bra. Jag känner mig lite piggare. Jag har sovit lugnt utan mardrömmar och ångest så som hade när jag var aktiv. Alkoholångesten har släppt greppet om mig. Förr kollade jag genast om "det räckte". mitt förråd av vin. Ensamhet betyder inte samma sak för mig längre. Ensamhet betydde sällskap med alkohol, att få supa i fred utan att någon la sig i, tillfälle att gömma sig med sin fylla, dra ner persiennerna och leva i skuggan. Jag var rädd för ensamhet, kunde inte tackla den, trodde den var evig och förödande.
Visst är ensam och trött inget idealtillstånd kanske, men det är ingen anledning till panik. Jag behöver inte tröstas som ett övergivet barn, jag behöver bara vila ett tag då och då.
Ensamhushållen ökar hela tiden i Sverige. Här är man inte släktkär så det stör. Den gamla bygdemenskapen dog för femtio år sedan minst. Praktiskt taget behöver man inte gå ut mer, man kan sköta sitt jobb via datorn, betala sina räkningar via datorn och maila och sms:a sina kontakter. För att adminstrera sin ensamhet behövs teknik.
Undrar hur många som var ensamma i går kväll? De som passerat åldern då man går ut på stan för att träffas. Ensamhetsfällan är farlig särskilt för en alkoholist. Något roligt ska man väl ha, var ett slags försvar för mig när jag handlade hem mitt vin. Sitta ensam och uggla en lördag, nä tack. Det ynkliga sällskapet av vin fick duga. Hur många är det som nöjer sig med alkohol som sällskap en lördagkväll? Jag undrar. Jag satt i soffan och fyllnade till. Sen sov jag gott och vaknade illa.
Nu mår jag bra. Jag känner mig lite piggare. Jag har sovit lugnt utan mardrömmar och ångest så som hade när jag var aktiv. Alkoholångesten har släppt greppet om mig. Förr kollade jag genast om "det räckte". mitt förråd av vin. Ensamhet betyder inte samma sak för mig längre. Ensamhet betydde sällskap med alkohol, att få supa i fred utan att någon la sig i, tillfälle att gömma sig med sin fylla, dra ner persiennerna och leva i skuggan. Jag var rädd för ensamhet, kunde inte tackla den, trodde den var evig och förödande.
Visst är ensam och trött inget idealtillstånd kanske, men det är ingen anledning till panik. Jag behöver inte tröstas som ett övergivet barn, jag behöver bara vila ett tag då och då.
Kommentarer
Trackback