Mission impossible
Omgivningen ser alkoholismen, de anhöriga lider. De blir medberoende, de oroar sig, de skäms, de blir förbannade, sårade, ledsna, de hatar den de älskar och de känner vanmakt. Om inte den som har alkoholproblem själv vill sluta dricka hjälper inga förebråelser, inget hot, gnat, skäll, inga böner i världen. Det är sjukdomens effekter. Viljan måste finnas, insikt och vilja.
Det är en ohygglig situation för anhöriga att se en nära anhörig dras ner djupare och djupare i sitt missbruk och i sitt elände. Att vara föremål för vredesutbrott, skrik och kanske slag, vara hotad, utsättas för tiggeri, böner om sprit, tjat och lalligt fyllesnack. Stå ensam i svåra situationer, vänta på någon som inte kommer, få lögner och undanflykter i ansiktet, vara osäker inför varje ny dag: Ska det bli en nykter dag? Ska det bli en ny fylla?
Det finns särskilda självhjälpsgrupper för anhöriga där man kan träffa andra i samma situation. Där är alla anonyma, det går att berätta om sina problem och alla kommer att förstå vad det handlar om. Ingen kommer med menlösa goda råd och fördömanden eller slänger ur sig livsavgörande förslag om utvägar. Den som söker sig till en grupp får gruppens stöd och ett handlingsprogram, enkla regler att hålla sig till. Det kan hjälpa en anhörig att få ordning på sina förtvivlade tankar. Bara att dela sina bekymmer med andra kan vara en god hjälp. Dessutom är det skönt att känna att man inte är ensam i sin situation.
Att be en aktiv alkoholist att sluta dricka är meningslöst. Lika lönlöst är det att hota. Det hjälper inte. Den egna viljan måste till för att det ska bli resultat. Alkoholisten slutar aldrig för någon annans skull. Han eller hon måste sluta för sin egen skull, med sin egen vilja som styrinstrument. Detta faktum gör det extra smärtsamt för en anhörig som tvingas se på hur den egna familjen störs och förstörs av alkoholistens sjukdom. Hur det går att uthärda och bearbeta situationen får man stöd och hjälp med i gruppen. Ibland är en brutal brytning med alkoholisten den enda vägen till eget lugn och eget liv för en anhörig.
Din alkoholist är en sjuk människa, du är varken läkare, terapeut eller vårdbiträde. Framförallt är du inte en bank eller en slagpåse, en dadda eller ett mobboffer. Gråt och gräl hjälper inte. Du blir själv sjuk om du inte förändrar din situation. Så mycket lättare blir det om man kan tala med andra än sina nedlåtande grannar, sina beklagande vänner eller förfasade släktingar. Så skönt att få träffa andra som gått före och kanske har en lösning som även du kan använda. Sök upp ett sådant möte! För en nykter alkoholist är det också lärorikt att få de anhörigas perspektiv även om det kan vara mycket, mycket smärtsamt.
Det är en ohygglig situation för anhöriga att se en nära anhörig dras ner djupare och djupare i sitt missbruk och i sitt elände. Att vara föremål för vredesutbrott, skrik och kanske slag, vara hotad, utsättas för tiggeri, böner om sprit, tjat och lalligt fyllesnack. Stå ensam i svåra situationer, vänta på någon som inte kommer, få lögner och undanflykter i ansiktet, vara osäker inför varje ny dag: Ska det bli en nykter dag? Ska det bli en ny fylla?
Det finns särskilda självhjälpsgrupper för anhöriga där man kan träffa andra i samma situation. Där är alla anonyma, det går att berätta om sina problem och alla kommer att förstå vad det handlar om. Ingen kommer med menlösa goda råd och fördömanden eller slänger ur sig livsavgörande förslag om utvägar. Den som söker sig till en grupp får gruppens stöd och ett handlingsprogram, enkla regler att hålla sig till. Det kan hjälpa en anhörig att få ordning på sina förtvivlade tankar. Bara att dela sina bekymmer med andra kan vara en god hjälp. Dessutom är det skönt att känna att man inte är ensam i sin situation.
Att be en aktiv alkoholist att sluta dricka är meningslöst. Lika lönlöst är det att hota. Det hjälper inte. Den egna viljan måste till för att det ska bli resultat. Alkoholisten slutar aldrig för någon annans skull. Han eller hon måste sluta för sin egen skull, med sin egen vilja som styrinstrument. Detta faktum gör det extra smärtsamt för en anhörig som tvingas se på hur den egna familjen störs och förstörs av alkoholistens sjukdom. Hur det går att uthärda och bearbeta situationen får man stöd och hjälp med i gruppen. Ibland är en brutal brytning med alkoholisten den enda vägen till eget lugn och eget liv för en anhörig.
Din alkoholist är en sjuk människa, du är varken läkare, terapeut eller vårdbiträde. Framförallt är du inte en bank eller en slagpåse, en dadda eller ett mobboffer. Gråt och gräl hjälper inte. Du blir själv sjuk om du inte förändrar din situation. Så mycket lättare blir det om man kan tala med andra än sina nedlåtande grannar, sina beklagande vänner eller förfasade släktingar. Så skönt att få träffa andra som gått före och kanske har en lösning som även du kan använda. Sök upp ett sådant möte! För en nykter alkoholist är det också lärorikt att få de anhörigas perspektiv även om det kan vara mycket, mycket smärtsamt.
Kommentarer
Trackback