Inte en chans
Det finns inte en chans för en alkoholist att kunna dricka normalt. Att återgå till den första tidens måttfulla eller behärskade drickande. Det är tyvärr en lärdom som har ett högt pris. En alkoholist med många års nykterhet trillar dit direkt. Den personen är som en tickande bomb. Ett enda glas startar Niagara.
Underligt nog är detta en sanning som är oerhört svårsmält för en alkoholist. Det är till att inbilla sig att vara undantag från denna glasklara regel. Det är till att pröva i alla fall. Det är till att inte kunna låta bli att chansa. Så vad händer i 100% av fallen? Katastrof. Med styrka och envishet går det att kliva upp på det nyktra spåret igen - men en del orkar inte utan försvinner ut i ovisshetens öde. Dvs vi vet ödet, men hoppas på något slags mirakel.
Rafael hade sju års nykterhet bakom sig. Sju bra år, långa år med frestelser och sug, men obrutet nyktra. Han skulle resa på semester med sin ena dotter. På Arlanda får han för sig att efter sju nyktra år kan han nog ta en whisky i alla fall. Förnuftet hade tagit semester eller fått värmeslag. Alltså beställer denne man sin whisky och efter det en till. Sen har han fyra dagars total minneslucka. Han kom inte iväg på semester. Han vaknade så småningom upp på Mariakliniken. Hur han kom dit minns han inte. Han berättade detta för oss andra.
Trots alla varningar, trots kunskapen att det inte går att dricka normalt för en alkis, trots att en del till och med dör i sitt erbarmliga återfall måste några ändå testa. Jag har aldrig hört någon som efteråt tyckt att det var en bra idé, tvärtom. Det är förtvivlade, nedbrutna, sjuka och ledsna alkoholister som kommer tillbaka och erkänner sitt nederlag.
Stellan skämdes och kunde inte nog beklaga sitt återfall förra året. Han gick på 90 möten på 90 dagar och han ångrade bittert sin chansning som i ett enda slag hade fått familjen att tappa förtroendet för honom. Det tog lång tid att få tillbaka det. Han kom på rätt köl igen, han lärde sig att det finns inga kompromisser. Det är obruten nykterhet som gäller. Allt annat är omöjligt.
Att det ska vara så svårt att fatta! Står det NYMÅLAT kan man väl lita på att det är nymålat och inte sticka dit fingret. Men hos en alkoholist är det en seglivad tanke att just den skulle vara undantaget (undantaget som inte finns och som ingen har hört talas om heller) och kunna ta sig ett glas som en vanlig människa igen! Det ynkliga hoppet ger det ena återfallet efter det andra. Återfall är inte unikt - det är vanligt. Så illa är det.
Underligt nog är detta en sanning som är oerhört svårsmält för en alkoholist. Det är till att inbilla sig att vara undantag från denna glasklara regel. Det är till att pröva i alla fall. Det är till att inte kunna låta bli att chansa. Så vad händer i 100% av fallen? Katastrof. Med styrka och envishet går det att kliva upp på det nyktra spåret igen - men en del orkar inte utan försvinner ut i ovisshetens öde. Dvs vi vet ödet, men hoppas på något slags mirakel.
Rafael hade sju års nykterhet bakom sig. Sju bra år, långa år med frestelser och sug, men obrutet nyktra. Han skulle resa på semester med sin ena dotter. På Arlanda får han för sig att efter sju nyktra år kan han nog ta en whisky i alla fall. Förnuftet hade tagit semester eller fått värmeslag. Alltså beställer denne man sin whisky och efter det en till. Sen har han fyra dagars total minneslucka. Han kom inte iväg på semester. Han vaknade så småningom upp på Mariakliniken. Hur han kom dit minns han inte. Han berättade detta för oss andra.
Trots alla varningar, trots kunskapen att det inte går att dricka normalt för en alkis, trots att en del till och med dör i sitt erbarmliga återfall måste några ändå testa. Jag har aldrig hört någon som efteråt tyckt att det var en bra idé, tvärtom. Det är förtvivlade, nedbrutna, sjuka och ledsna alkoholister som kommer tillbaka och erkänner sitt nederlag.
Stellan skämdes och kunde inte nog beklaga sitt återfall förra året. Han gick på 90 möten på 90 dagar och han ångrade bittert sin chansning som i ett enda slag hade fått familjen att tappa förtroendet för honom. Det tog lång tid att få tillbaka det. Han kom på rätt köl igen, han lärde sig att det finns inga kompromisser. Det är obruten nykterhet som gäller. Allt annat är omöjligt.
Att det ska vara så svårt att fatta! Står det NYMÅLAT kan man väl lita på att det är nymålat och inte sticka dit fingret. Men hos en alkoholist är det en seglivad tanke att just den skulle vara undantaget (undantaget som inte finns och som ingen har hört talas om heller) och kunna ta sig ett glas som en vanlig människa igen! Det ynkliga hoppet ger det ena återfallet efter det andra. Återfall är inte unikt - det är vanligt. Så illa är det.
Kommentarer
Trackback