© Torrdockan

Som en blixt kan suget efter alkohol komma med en styrka som är nästan outhärdlig. Jag vet inte vad det är som utlöser det, jag känner bara hur jag blir rastlös. Jag kan aldrig, aldrig känna mig på den säkra sidan. Tiden har ingen betydelse. Suget kan komma lika starkt efter tjugo års nykterhet som efter en veckas. Alkoholism är en ohygglig sjukdom, skoningslös.

När suget kommer gäller det att ta sig för något som skingrar tankarna. Det finns olika knep. Jag börjar syssla med något - från att plocka i diskmaskinen till att sortera kvitton, läsa en bok, ringa någon, spela dataspel eller ta en dusch. Jag måste bryta suget till varje pris. Jag har ingen alkohol hemma så det går inte att ”fixa” något. Suget är otrevligt ändå.

En orolig dag måste jag gå på AA-möte, det är livsviktigt. Vi är många som kommer darrande dit i otakt med oss själva och vår sjukdom. Att sitta där i gemenskapen, lyssna till texterna, ha en tyst stund för meditation och höra andra dela om sina erfarenheter lugnar ner mitt oroliga inre. Jag blir lugn. Jag får ny kraft att motstå suget efter alkohol. Om jag vill kan jag berätta vad jag går igenom. Alla förstår, ingen anklagar eller förebrår mig. Ingen varken dömer eller berömmer. Bara lyssnar.