© Torrdockan

För mig var lösningen på alla problem att ta till alkohol. Det var vännen i glädje och sorg, den förtrogna som jag delade mitt liv med, som jag anförtrodde allt och överlät mitt öde till. Jag fasar när jag tänker på vad jag skulle ha gjort om detta hänt under min aktiva tid. Tack, min högre kraft, att jag är nykter så att jag kan möta det som  sker med värdighet och lugn. Att jag kan ta kloka beslut och vara beredd hela dygnet att få veta vad som händer.

Det som var lösningen på alla mina problem blev mitt största problem. Från att ha varit ett trevligt inslag i sällskapslivet blev drickandet ett slaveri. Det tog kraft att ta sig ur, det är för alltid ett farligt hot, men mitt liv har stabiliserats. Jag orkar. Jag flyr inte. Jag försvinner inte bort i dimmor och töcken när verkligheten knackar på. Alkoholen löste inte några problem, den löste upp mig och förde mig nyckfullt än hit, än dit.

Jag står stadigt nu trots att jorden skälver under mig.