© Torrdockan

Håll dig till vinnarna, sa min mentor. Hon är klok. Jag blir deprimerad av att höra om återfall och misslyckanden. Det finns ingenting positivt för mig att hämta i det. Men att få veta hur någon kämpat mot sin sjukdom och vilka metoder den använt, vilka tankar som rör sig, det är stärkande.

Förlorarna ger mig sorgliga budskap. Nu tar jag det mer samlat när jag får veta att någon tagit återfall och försvunnit ur gemenskapen. Förut kunde jag sörja och bekymra mig, men ett återfall är alltid den resandes ensak. Det är den som lyfter handen med glaset.

Den som fått budskapet och ändå tar ett återfall, har inte tagit emot den samlade kunskap som finns bland nyktra alkoholister. Den vill köra sitt egna race, och för min del måste jag slå dövörat till. Någon annans återfall har alltid ett farligt virus med sig. På med skyddsmasken!

Jag fördömer ingen, jag blir bara ledsen och nedstämd. Däremot blir jag stärkt när jag får höra hur andra lyckas hålla sig nyktra. Fylleminnen är tröttsamma att lyssna till, fylleorgier ser likadana ut i slott som i koja. Jag kan det där. Det finns ingenting nytt i berättelserna om hur en bakfylla känns. Det är nykterheten jag vill lära mig mer om. Jag håller mig till vinnarna.