© Torrdockan

From som ett lamm? Å nej, det är jag inte. Jag är nykter alkoholist, men jag är inte menlös och fadd. Jag har åsikter och egenvärde, jag reagerar och blir både arg och ledsen. Jag blir det på ett sunt sätt när det är berättigat och jag dricker inte mer på mina känslor. Jag behöver inte döva varken glädje eller sorg, jag kan hantera verkligheten utan sprit.

Förr la jag in alla känslor och sinnesstämningar i sprit. Jag konserverade min sorg och bitterhet, min glädje däremot försvann ju mer jag drack. Till slut fanns ingen glädje kvar alls.

Mitt tålamod är på utveckling, min sinnesro på tillväxt. Jag har blivit en lugnare person helt enkelt. Jag flyger inte i taket för minsta småsak, jag blir inte upprörd över bagateller och jag försöker inte förändra världen. Det sista är viktigt. Äntligen har jag fattat att jag ska sluta vara arbetsledare för resten av mänskligheten. Jag är inte deras rådgivare och terapeut heller. Jag ska hålla tyst när det inte passar att snattra och jag ska inte lägga näsan i blöt och leka kloka gumman.

På det sättet smyger sig sinnesro och frid på mig, jag blir lugn av att vara lat när det gäller andras angelägenheter. Jag sitter i en liten båt på en spegelblank sjö, jag har ingen fan i båten som jag måste ro i land. Jag flyter med den svaga strömmen, doppar handen i det ljumma vattnet, ser på fåglarna som simmar och speglar sig. Jag är helt lugn. Det blir varken storm eller översvämning och det väntar inget Niagara framför mig.