Falsk trygghet
Det är lätt att vagga in sig i trygghet. Haha, jag är nykter, tralala! Jag ska aldrig mer dricka, usch och fy, hurra vad jag är bra! Aldrig mer! Det här är lätt.
Sådana tankar är nästan 100%-igt inledningen till en svacka, om jag inte skärper mig vid det laget så är det snart dags för ett präktigt återfall. Jamen, ett litet glas kan jag väl ta. En enda öl! Va?
En alkis kan inte dricka en öl och sen stopp eller ett glas vin och sen stopp. En alkoholist kan inte dricka lite, bara enormt mycket. Det är det som är alkoholism. Glöm det där med ett glas - ta inte det första! Då blir det inget nummer 2 eller 387.
Jag kan aldrig känna mig trygg och på den säkra sidan när det gäller min alkoholism. Jag måste vara på min vakt hela tiden. I decennier byggde jag upp mitt beroende - jag får inte inbilla mig att jag blir kvitt det på några dagar, veckor, månader eller år. Jag bär den med mig som ett medfött handikapp. Det är min grej att se till att jag kan fungera i livet trots mitt handikapp.
En bra hjälp är kontakten med andra alkoholister. Nyktra sådana hittar jag i AA. Där får jag lära mig hur andra gjort för att bli nyktra och behålla sin nykterhet och vad de får ut av sitt nyktra liv. Vi gråter och skrattar tillsammans, vi delar varandras sorger och glädje. Jag lär mig något varje möte. Jag kommer tomhänt dit och får med mig dyrbara erfarenheter och kunskap därifrån. Jag gav något till andra och fick något av andra.
Den falska tryggheten får inte vagga mig till sömns. Jag är Rakel, jag är alkoholist. Det får jag aldrig glömma.
Sådana tankar är nästan 100%-igt inledningen till en svacka, om jag inte skärper mig vid det laget så är det snart dags för ett präktigt återfall. Jamen, ett litet glas kan jag väl ta. En enda öl! Va?
En alkis kan inte dricka en öl och sen stopp eller ett glas vin och sen stopp. En alkoholist kan inte dricka lite, bara enormt mycket. Det är det som är alkoholism. Glöm det där med ett glas - ta inte det första! Då blir det inget nummer 2 eller 387.
Jag kan aldrig känna mig trygg och på den säkra sidan när det gäller min alkoholism. Jag måste vara på min vakt hela tiden. I decennier byggde jag upp mitt beroende - jag får inte inbilla mig att jag blir kvitt det på några dagar, veckor, månader eller år. Jag bär den med mig som ett medfött handikapp. Det är min grej att se till att jag kan fungera i livet trots mitt handikapp.
En bra hjälp är kontakten med andra alkoholister. Nyktra sådana hittar jag i AA. Där får jag lära mig hur andra gjort för att bli nyktra och behålla sin nykterhet och vad de får ut av sitt nyktra liv. Vi gråter och skrattar tillsammans, vi delar varandras sorger och glädje. Jag lär mig något varje möte. Jag kommer tomhänt dit och får med mig dyrbara erfarenheter och kunskap därifrån. Jag gav något till andra och fick något av andra.
Den falska tryggheten får inte vagga mig till sömns. Jag är Rakel, jag är alkoholist. Det får jag aldrig glömma.
Kommentarer
Trackback