© Torrdockan

Felix är tillbaka sen en tid. Ett tag trodde jag verkligen att han skulle stanna på behandlingshemmet och finna sig i att leva friluftsliv, åka skidor, lyssna på älven, gå i skogen och få snö under kragen. Han stod ut i några veckor, sen var det något som inte passade. Han stack hemåt. Han har inte druckit men hans fantasi virvlar mycket kring alkohol och barliv. Hur man kan fantisera om burköl är mer än jag fattar.

Dra upp en metallburk och suga ut öl ur ett litet hål! Inte se ölets vackra färg, de små bubblorna som stiger, skummet, känna doften från glaset. Helt obegripligt. Det är som dricka nappflaska med slutna ögon.

Vi har träffats ett par gånger. Talats vid i telefon. Sms:at. Blanche väntade här hemma. Nu leker hon familjeförsörjare. Felix rycker lite på axlarna när hon kommer på tal. Hur det ska gå med hans nykterhet är ovisst. Dvs jag vet hur det kommer att gå om han inte söker sig tillbaka till behandling. En fylla till och karusellen startar...