© Torrdockan

Är jag alkoholist? Den frågan vill nästan ingen svara ja på. Det tar tid för en alkoholist att se sanningen i vitögat och erkänna. Många erkänner aldrig att de är beroende av alkohol. De blånekar och tycker att de är specialfall. Särskilt om de har hem och familj kvar, bra ekonomi och ett bra jobb, kanske en fin befattning. Nej, inte alkoholist!

Det finns en standardbild av hur en alkoholist lever och ser ut. Det är snuskiga trashankar och skränfockar som är alkoholister, män med slips och kostym är det inte! Kvinnor med smycken och snygga kläder, välvårdat yttre och makeup är inte alkoholister. Speciellt inte om de är unga och vackra.

Alkoholisten med slips och kostym har inte hunnit till bänken ännu. Så småningom kanske han hamnar där, men med god ekonomi kan han sitta i fina skinnsoffan och dricka dyr whisky och känna sig ganska lugn. Till slut drabbas dock även han av fysiska konsekvenser av sitt drickande.

Chivas Regal och hembränt ger samma slags fysiska och psykiska problem. Skadorna blir av samma slag, sjukdomen är demokratisk och rättvis. Såväl lodaren på bänken som fina direktören drabbas av skador på inre organ, alkoholen förändrar deras psyke, de lider av samma darrningar, huvudvärk, bakfylla, ångest och förvirring. Men självklart är det bekvämare i skinnsoffan än på parkbänken, skönare att somna i dux-sängen än på en pappkartong i en portgång. Annars är det lika. Alkoholist som alkoholist.