© Torrdockan

Se opp därnere! Nu kommer han! När vi satt på bryggan om  somrarna och åt sillunch tog vi oss en liten jäkel, eller en pilleknarkare, en jamare, en geting eller vad vi nu valde att kalla suparna. Solen glittrade i glasen, ölet skummade vackert, allt var bara så underbart det kan vara en svensk sommardag. Vi skålade, sjöng och drack, man kan väl inte äta sill utan en nubbe till? Ingen kom på den idén. Åtminstone skulle det finnas öl, massor av öl. Alla trivdes, alla njöt. Det fanns inte ett moln på himlen, vare sig bokstavligt eller i verkligheten. Det var sommar och semester, inget jobb att gå upp till dagen efter. Vi kunde sitta kvar på bryggan hur länge vi ville. Vi kunde knäcka ett par flaskor rosévin medan aftonsolens varma strålar gjorde vinglasen gnistrande som rubiner. Livet var härligt, en fest. Folk kom och gick, vi hade öppet hus, gästfriheten hade inga gränser. Det var gille hela långa semestern. Varje dag. Varje kväll.

När jobbet började skulle det bli mera ordning, vi skulle inte dricka så mycket eller så ofta, försöka ha en vit månad för att lugna ner kroppen. Jag hade kanske ett par vita dagar, sen började jag känna mig sugen på lite vin. Numera kunde jag svepa en hel flaska på egen hand. I början när jag drack räckte det med ett glas, sen var jag nöjd och lite lagom lullig. Nu stod jag pall för en flaska och mer, en helkväll på fest brukade jag hänga med från första drinken, över snapsen till förrätten, rödvinet till oxfilén, portvinet till efterrätten och avecen till kaffet. Som avec dög inte längre punsch eller baileys, konjak skulle det vara eller whisky. Jag hängde med. Sen blev det ett par gin och tonic och till vickningen var jag beredd att häva en kall öl och ta en liten  nubbe. Jo, jag hängde med. Samtidigt rökte jag som en skorsten, på en fest kunde det gå åt ett par askar cigarretter. Tyvärr blir man så dålig av att röka! På morgonen kändes det inte alls bra. Några glas vatten och en treo, vips var jag bra igen. Ingen fara! Jag klarar det här. Några minnesluckor hade jag tyvärr inte haft. Jag kom mycket väl ihåg vad jag sagt och den där pinsamma scenen i hallen med Totte, som jag annars aldrig observerade. Vi var lika fulla båda två och stod och vajade i någon slags clinch. Fy fan, jag ska aldrig dricka mer! Nu får det verkligen vara slut.

Jag kände mig äcklad och chockerad över hur vulgärt jag kunde bete mig när jag hade druckit. Jag, en ordentlig, framgångsrik yrkeskvinna med en gedigen skolutbildning och på sitt sätt en lysande karriär, ordnat vackert hem, en bra man med hög inkomst, sommarstuga, bil, båt, hund, ungar och stort umgänge. Jag blev äcklig och lallig, jag dansade närgånget, jag flamsade och gjorde mig till, jag betedde mig som en slampa, kom hemraglande på nattkröken och hade svårt att betala taxin, snubbla till porten och komma uppför trapporna. Nej, nu måste det ta ett slut. Jag är en viljestark människa, jag lyckas med det jag föresätter mig. Det måste gå att dra ner på drickandet. Jag var övertygad om det.

Det var en lång väg full med fallgropar och hinder framför mig innan jag nådde min botten. Se opp därnere! Nu kommer hon!