En annorlunda nyårsafton
Annorlunda för mig. Vanlig för Felix. Vi hade bestämt att han skulle vaka in nyåret med oss, jag bjöd på en enkel nyårssupé och en magnum Pommac. Nyår är ingen festkväll med våldsamt drickande för mig. Det har den aldrig varit, inte ens när jag var aktiv alkoholist. Den brukar vara stilla och skötsam, oftast firad tillsammans med familjen och aldrig någonsin på ”lokal”. Jag tycker nyårsafton är en kväll för eftertanke och minnen. Jag var orolig att F skulle känna sig ensam och ledsen att vara för sig själv en kväll som den här.
Felix kom. Vi hade haft telefonkontakt och sms:at under dygnet som gått. Han ringde och frågade om han fick ta en ny flickvän med sig, Blanche. OK, det gick bra. Jag delade tre avocador på fyra, det gick utmärkt. Jag insåg omedelbart att han druckit. Han som varit så ångerfull, så ångestladdad och så förtvivlad över sitt återfall! Tre dagar hade han hållit sig nykter. Nu var han på G igen. Han ramlade omkull flera gånger, han skelade, talade högljutt, skrattade omotiverat, han gick ut ”för att köpa mer Pommac” och vi visste att han letade efter någonstans att få tag i öl. Han kom tillbaka efter en timme i värre tillstånd. Vi var chockade och knaprade på smågodiset på våra tallrikar. Blanche tog hand om sin kavaljer, slet upp honom från divanen i arbetsrummet där han boat in sig, han arbetade länge med att få rätt sko på rätt fot, paret rann sen iväg för att ta taxi.
Jag kände mig lättad, förhörde mig noga om Blanche hade någon att få hjälp av om situationen med en packad man som hängde som en trasa blev för jobbig. Hon lugnade mig. Blanche verkade vara en sansad, lugn och vettig person, helt kapabel att klara situationen.
Besvikelsen blev mig nästan övermäktig. Jag tror Felix är för sjuk, för alkoholiserad för att klara av att hålla sig nykter någon längre tid. Han försöker, men klarar det inte. Han har inte nått sin botten, han har inte druckit färdigt. Han är sjuk, han är bortom hjälp, eller kan han ta sig tillbaka. Min egen nykterhet svajar till när jag ser honom. Jag vill inte dricka, ingen alkoholist vill egentligen dricka efter ett långt missbruk, men det går inte att sluta. Det går inte på egen hand. Trots att jag vet att det inte hjälper att säga: Sluta! till en alkoholist, kände jag mig som en sträng lärarinna när jag talade med F. Han är den ende som kan bestämma över sitt liv. Han måste säga sig själv att han är alkoholist och att han inte kan hantera alkohol och att han inte kan hantera sitt eget liv. Sen måste han söka hjälp och ta emot den.
Det blev en annorlunda nyårsafton. Det är någon timme kvar av 2005. Jag drack inte alkohol under det året. Jag vill inte dricka mer. Jag lovar ingenting för evigt. Jag lovar bara att jag inte ska dricka 24 timmar i taget, en dag i sänder. Det löftet kan jag hålla.
Jag heter Rakel, jag är alkoholist. Jag slipper dricka alkohol numera. Jag skålar in 2006 i Pommac. Jag ber om kraft att vara nykter en dag i sänder. Gott nytt, krytt år önskar jag alla bloggare!
