© Torrdockan

Jag undrar om filmen Casablanca hade blivit samma succé med den titeln som den hade från början. Den spelades in 1942 och gick i kväll på TCM. Jag vet inte hur många gånger jag sett den, jag kan egentligen långa partier utantill, ändå kan jag se den om igen. Alltid dyker det upp något som jag inte lagt märke till tidigare. Nu, när jag hittade den här texten på IMDb slog jag äntligen upp sångens ord woo och det betyder förstås fria till, uppvakta. Så nu vet jag det.

Ilsa: Play it once, Sam. For old times' sake.
Sam: [lying] I don't know what you mean, Miss Ilsa.
Ilsa: Play it, Sam. Play "As Time Goes By."
Sam: [lying] Oh, I can't remember it, Miss Ilsa. I'm a little rusty on it.
Ilsa: I'll hum it for you. Da-dy-da-dy-da-dum, da-dy-da-dee-da-dum...
[Sam begins playing]
Ilsa: Sing it, Sam.
Sam: [singing] You must remember this / A kiss is still a kiss / A sigh is just a sigh / The fundamental things apply / As time goes by. / And when two lovers woo, / They still say, "I love you" / On that you can rely / No matter what the future brings-...
Rick: [rushing up] Sam, I thought I told you never to play-...
[Sees Ilsa. Sam closes the piano and rolls it away]

Rick spelas av Humphrey Bogart, Ilsa av Ingrid Bergman och Dooley Wilson spelar pianisten Sam. Paul Henried, Peter Lorre och Claude Rains medverkar också. Och filmen är en svartvit hjärtknipare med aldrig tröttande tema.