Djupt nedstämd

Jag blev djupt nedstämd i dag. Nu är det knappt jag vågar skriva om det för det kan så lätt missförstås. Jag mötte en djupt beslöjad kvinna i gallerian. Hon hade en svart slöja som dolde allt utom ögonen, inte en skymt av ansiktet syntes. Hon var ung och hade med sig några småbarn och hon talade en klar och tydlig svenska utan brytning. Jag reagerade med sorg, att någon inte får eller vill visa sitt ansikte för andra människor tolkar jag som en obegriplig handling, en rädsla eller ofrihet eller bådadera. Jag förstår det helt enkelt inte. Jag kände mig också bestört över att möta någon som inte kunde visa ett leende eller ge sig tillkänna. Som om hon vore omgiven av fiender eller lystna galningar. För mig som tycker det är självklart med ansiktets minspel som ackompanjemang till det man säger eller hör, känns det skrämmande. Vad är det som finns bakom beslutet att inte visa sitt ansikte i vårt öppna, fria, demokratiska samhälle?

Kommentarer
Postat av: x-sson

Det är knappt jag vågar kommentera för alla åsikter ang den problematiken riskerar att bli klassade med R.....-ordet. Tror jag fattar vad du menar, håller med, vill inte ens spekulera om vad som kan finnas bakom beslutet .......... för då kan R-ordet komma som ett brev från forna posten (inte från dig förstås, men från någon annan maxiförstående Florence Nightingaletyp).

2009-03-27 @ 09:51:04
Postat av: Torrdockan till x-sson

Vi har nog exakt samma känsla i den här ömtåliga frågan. Vi har yttrande- och åsiktsfrihet i det här landet, det har vi inte alltid haft. Vi har också fått foga oss under överheter, fogdar och präster och kungligheter och varit tvungna att hålla käften i generationer. Nu har vi fått en ny munkavle. Det är första gången i mitt liv i mitt land som jag känt mig ängslig att uttala min åsikt i vissa frågor. Det gör mig underlig till mods.

2009-03-27 @ 10:38:18

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback