© Torrdockan

Att uppleva sig stå ensam på jordens yta endast fasthållen av solstrålen som nobelpristagaren Salvatore Quasimodo skriver om i sin berömda dikt:

Var och en står ensam på jordens hjärta
genomborrad av en solstråle
- och plötsligt är det afton.

Genomborrad som med en nål i en nåldyna. Ulf Lundell har i en av sina böcker beskrivit hur han låg på marken under en fjällvandring och klamrade sig fast för att inte slungas ut i universum. Jag känner igen känslan. Det var längesen, men jag minns. Det var då jag alltid var rädd. Då jag alltid behövde tröst och hjälp som en skyddslös fågelunge. Då jag tog emot hjälp varhelst den erbjöds. Då alkohol blev medicinen som gjorde att jag slutade skaka. Men som gjorde att min tillvaro skakade.

Vad är det som gör att jag känner ett svagt jordskalv? Är det för att Månkan dog? Kanske. Vår barndoms somrar då vi rodde och simmade och lekte och skrattade och klädde ut oss till amasoner och fnissade tills vi nästan svimmade. Varje sommar cyklade vi och hade picknick, vi satt i träden och sjöng: När jag dör vill jag bli begraven i en källare där det finns vin... eller Då jag var tio år, bomfalleri och bomfallera, då jag i skolan går bomfalleri och så vidare. Vi hittade faster Ängels gamla stenkakor och lyssnade på Underneath The Russian Moon hur många gånger som helst. Jag har aldrig hört den sen dess.

Månkan, kom tillbaka! Bara för en dag så vi kan prata lite om gångna tider!

PS: Underbara webb! Där finns allt! Naturligtvis också Underneath The Russian Moon!
"JAMES KENDIS, FRANK SAMUELS & MEYER GUSMAN Underneath The Russian Moon [sheet music]
1929. (ISBN: No ISBN) . vintage sheet music for piano, ukulele, lyrics; recorded by Regent Club Orchestra and by Belle Baker; attractive cover design of a Russian dancer in boots & a billowing red & black skirt with a quaint house with onion-dome-shaped windows (D Davis, Sydney, 1929) Edge wear with a few small tears, else good. Good."
Jag kanske till och med kan hitta den gamla stenkakan.