© Torrdockan

Jag drack Bitterhet, Ilska, Sorg, Trötthet, Vanmakt eller vad min dryck kunde heta. I början drack jag Glädje, Bekymmerslöshet, Skratt och Fest, men de dryckerna hittade jag inte sedan på min drinklista. I min bägare blev det till slut bara Hopplöshet kvar. Malörten i botten hade smak av Döden.

Det är sommar, det är en enda stor semester och samvaro landet runt. Jag är glad att jag inte dricker, jag tycker om att känna mina känslor som får fara fritt fram i mitt sinne utan att varken blåsas upp eller förminskas av alkohol. Allt verkar mer ha sina rätta proportioner. För mig. Självklart unnar jag alla som sitter ute i solen på trottoarserveringarna och njuter av öl och svalt vin. Sommarens alla fester och äventyr, glädjen att samlas, att bli förälskad, att vara ute och grilla och bära med sig en dunk vin. Partajet fortsätter, men jag är inte delaktig. Ibland kan jag glimtvis känna en smula besvikelse, för det var onekligen trevligt med de glada festerna, men den går snart över. Jag vet att jag inte klarar ett endaste glas. Priset är för högt.

På försommaren hade jag en härlig fest med vänner. Ingen drack, alla hade roligt. Vi skrattade och skojade och det behövdes ingen alkohol som drivmedel. Alla mådde bra efteråt, ingen hade minnesluckor eller hade gjort bort sig, ingen lullade omkring och bar sig fånigt åt. Det kändes bra att få bekräftat att alkohol inte är nödvändig som ingrediens i en lyckad tillställning. Det är samvaron, människorna, vänskapen.