© Torrdockan

Regnet har trummat på mitt balkongräcke hela natten. Av någon anledning tror jag att det är den 28:e januari men finner att det bara är den 21:a! Den här månaden verkar seg och oändlig. Det känns bättre i dag. Min tidigare idé om att så fort något inte var kul (eller om något var kul eller av ingen anledning alls) svepte jag glas efter glas av billigt boxvin tills jag blev pruttfull och somnade, känns bara fånig i dagsljus. Gjorde jag verkligen så? Ja, så gjorde jag. Jag svepte in verkligheten i en dimmig slöja så att jag inte skulle se den.

När jag är en missbelåten övermätt stolla, borde jag få mig en läxa. Det var kanske det jag fick i går när allt kändes så hopplöst. I stället för att vara glad och tacksam för att jag har laddat upp med en extra TV vid sängen, en hylla med DVD-film, en trave böcker, en massa tidningar med korsord, allt inom räckhåll och jag till och med hade köpt en påse med favoritgodiset, satte jag igång mitt gamla gnälliga positiv: Så synd det är om mig! (Melodi: Sorgeliga saker hända!) I dag skäms jag en smula. Faran är över för den här gången. Alkoholen är en listig, falsk och stark fiende, uthållig som synden, men i dag är jag starkare.