Är jag alltid glad?
Är jag alltid glad? Nej, nej, nej. Långt därifrån. Jag är nykter och har många olika sinnesstämningar som jag kan hantera på ett lugnt och värdigt sätt. Det kunde jag inte förr. Jag var gladare än glad och ledsnare än ledsen. Det fanns ingen hejd på mig. Jag rusade iväg och tog beslut på en sekund, jag blev arg och började skrika, jag skrev brev i ilska, jag surade och jag klarade inte av starka känslor för dem måste jag dämpa med alkohol. En del dråpslag fällde mig totalt till marken och jag ville bara dö. Eller åtminstone supa till. Jag var fylld av självömkan.
Jag får mina råsopar nu också. Underligt nog är jag lugn för det mesta. Någon enstaka gång känner jag hur jag hamnar på minus 14° - minst. Att ta det lugnt var ingenting för mig, men jag har lärt mig. Jag tänker innan jag talar, jag funderar innan jag tar beslut, jag är inte så överkänslig längre och jag tror inte att det är nödvändigt att alla tycker om mig. Jag är så vänlig och trevlig jag kan, duger inte det så är det inte mycket att göra åt saken. Alla behöver inte tycka om mig. Det som jag tyckte var oerhört viktigt förut.
Jag har haft en lite trist helg. Jag har inte varit så uppsluppen precis. Tankarna har snurrat och jag har känt mig rastlös. Ett livsfarligt tillstånd för mig förut. Nu kan jag ta det på ett annat sätt. Jag behöver inte något att dricka, som jag kände behov av förut när allt inte var så lustigt. Det blev aldrig lustigare av att dricka, men det kom jag inte ihåg från gång till gång. Alkohol var en medicin som jag tyckte hjälpte mot allt och den självmedicineringen höll på att kosta mig livet.
En ny vecka börjar i morgon. Jag ska starta min vecka med ett blodprov på vårdcentralen, sen blir det lunchmöte på AA och sen blir det jobb vid datorn till kvällen. Nej, jag var inte så glad i helgen, men det gör ingenting. Jag behöver inte alltid vara glad. Huvudsaken är att jag är nykter. Det räcker.
Jag får mina råsopar nu också. Underligt nog är jag lugn för det mesta. Någon enstaka gång känner jag hur jag hamnar på minus 14° - minst. Att ta det lugnt var ingenting för mig, men jag har lärt mig. Jag tänker innan jag talar, jag funderar innan jag tar beslut, jag är inte så överkänslig längre och jag tror inte att det är nödvändigt att alla tycker om mig. Jag är så vänlig och trevlig jag kan, duger inte det så är det inte mycket att göra åt saken. Alla behöver inte tycka om mig. Det som jag tyckte var oerhört viktigt förut.
Jag har haft en lite trist helg. Jag har inte varit så uppsluppen precis. Tankarna har snurrat och jag har känt mig rastlös. Ett livsfarligt tillstånd för mig förut. Nu kan jag ta det på ett annat sätt. Jag behöver inte något att dricka, som jag kände behov av förut när allt inte var så lustigt. Det blev aldrig lustigare av att dricka, men det kom jag inte ihåg från gång till gång. Alkohol var en medicin som jag tyckte hjälpte mot allt och den självmedicineringen höll på att kosta mig livet.
En ny vecka börjar i morgon. Jag ska starta min vecka med ett blodprov på vårdcentralen, sen blir det lunchmöte på AA och sen blir det jobb vid datorn till kvällen. Nej, jag var inte så glad i helgen, men det gör ingenting. Jag behöver inte alltid vara glad. Huvudsaken är att jag är nykter. Det räcker.
Kommentarer
Postat av: Mona
Det känns konstigt att läsa det Du skriver, det kunde lika gärna handla om mig. Ändå vet jag ju att det är väldigt lika för människor med alkoholberoende. Även detta är ju märkligt med tanke på hur olika vi människor är annars. Med alkoholberoende reagerar vi mycket lika. Det känns bra att ha kommit ifrån det där jobbiga, vågdalarna, ilskan, självömkan m m och att ha fått sinnesro. Och faktiskt är jag oftast glad. Är jag inte det så blir jag inte längre rädd eftersom jag vet att ledsenheten går över.
Trackback