© Torrdockan

Nyligen hörde jag en berättelse på radio om en man som använde all sin tid till att plantera träd. Han vandrade omkring och petade ner ollon och frön och nötter i tusental och fick dalar och höjder att täckas med skog. Träden överlevde honom med många år. Så vill du bli odödlig (åtminstone någon mansålder), plantera träd!

För längesen planterade jag kastanjer utan för det hyreshus där jag då bodde. Jag trodde inte det skulle bli någonting av dem, men en dag fick jag se att det stack upp en pinne ur marken. Det var en kastanj som slagit rot och strävade mot skyn. Jag tyckte det var ett mirakel och tittade till "min" kastanj med jämna mellanrum. En dag var den borta och jag blev bestört. Det var dags att ansa rabatten utanför huset och den där pinnen med några bladknoppar på klassades som ogräs och rycktes bort. Det var en besvikelse. På släktens egna tomt petade jag ner kastanjer som hade bättre chans. Trodde jag. Men allt växandes fiende nummer ett, rådjuret, tyckte det var mums med en kastanjepinne till mellanmål och det blev ingen kastanj den gången heller.

Det är faktiskt ingen lätt sak att plantera träd och få dem att överleva. Men, ibland blir det fullträff alldeles av sig självt. Grannen på landet har inte den blekaste aning om hur man får träd att trivas. Han går ut med motorsågen och tar bort alla grenar han når upp till. På det sättet förvandlar han sina träd till underliga missfoster. De står som pinnar med lövkrona högst upp och en del träd sågar han ned till marken. De stör hans utsikt, påstår han. Därför sågade han ner en vackar allé med almar. De skuggade en liten väg så skönt och de täckte vägen med sina frasande frön på våren. Almar är vackra träd och de är inte alltför vanliga. Här utrotades de och jag saknade dem. Efter något år såg jag en buske bland andra, den hade hittat en plats för sina rötter och efter ett tag insåg jag att det var en alm. Något litet frö hade rymt från grannen och slagit rot på min sida av staketet. Den blev min ögonsten och jag vårdar den lilla almen så gott jag kan. Den har skranglat iväg ganska högt och ger perfekt insynsskydd om sommaren. Hade den bara hamnat några decimeter fel om tomtgränsen så hade den inte överlevt så här långt.

Om du inte kan eller vill plantera ett träd, så adoptera ett! Välj ut ett vackert träd i närheten och se det som ditt, din kompis och förtrogne, din skyddsling och ditt önsketräd. Se till det och prata lite med det då och då. Följ årstidernas växlingar genom ditt träd. Med all säkerhet kommer trädet att överleva dig. Det kan förstås råka ut för en motorsågsmassaker, men de allra flesta träd klarar sig ganska länge. Du behöver ju inte välja en julgranskandidat!

Jag har valt ut och adopterat ett träd i en allé nära där jag bor. Det har just slagit ut sina späda löv efter att hela vintern stått tyst och dystert med sin svarta stam. Jag tittar till det då och då när jag har ett ärende genom allén. Jag tror att både trädet och jag mår bra av det...