Snö
Ibland glömmer jag bort att jag älskar snö. Den blir bara ett hinder och jag huttrar och halkar och tycker att det är jobbigt. Då glömmer jag bort att jag egentligen älskar snö. Det är skönt när det vita täcker allt svart och grått och brunt och lyser upp omgivningen med sin vita renhet. Snö ska vara på landet. Inte i stan och inte på trafikleder. Då blir den bara smutsig och kladdig. Nyfallen snö gör mig barnsligt glad och jag vill genast göra snöänglar. Jag har bara goda minnen av snö, utom att den kom innanför kragen ibland. Visst är det underbart att bo i ett land där det blir vinter. Fyra årstider! Fantastiskt! Jag skulle bli uttråkad om det var sommar jämt.
Några sällsynta vinternätter då det snöade gick vi ut i den vita staden, RB och jag, och såg på flingorna som dansade i gatlyktornas sken. Det var en rad kalla vintrar och snön gjorde oss lyckliga för att inte tala om hur isarna lockade med sin släta yta. Vi var nyförälskade, vi hade bara ögon för varandra och varje steg var ett löfte, vi var ensamma i en vit, tyst väld och gick på orörd mark. Snö! Visst älskar jag snö. Jag måste påminna mig det när jag gnyr över att det snöar nu igen.
Några sällsynta vinternätter då det snöade gick vi ut i den vita staden, RB och jag, och såg på flingorna som dansade i gatlyktornas sken. Det var en rad kalla vintrar och snön gjorde oss lyckliga för att inte tala om hur isarna lockade med sin släta yta. Vi var nyförälskade, vi hade bara ögon för varandra och varje steg var ett löfte, vi var ensamma i en vit, tyst väld och gick på orörd mark. Snö! Visst älskar jag snö. Jag måste påminna mig det när jag gnyr över att det snöar nu igen.
Kommentarer
Trackback