Micke har ordet
"..I Sverige idag är man oerhört konstig om man inte dricker alkohol. Antingen är man frireligös, töntig torrboll eller så är man gammal alkis..... Vår gemensamma dyrkan av alkoholen som drog är total i Sverige. Jag tror inte det har gått en dag i min nykterhet utan att jag reflekterat över hur otroligt viktigt konsumtion av alkohol är som diskussionsämne.
Det går inte en dag utan en alkoholrelaterad artikel i kvällspressen. Är det inte reportage om billigaste nätspriten, så är det i alla fall tips om bästa vinet till fläskpannkaka eller något annat väsentligt. Alkohol är ytterst viktigt för oss svenskar, upplever jag det som. För mig som numera nykter alkis var alkohol givetvis extremt viktigt tidigare, faktum är att det tog över hela livet. Men så kan det faktiskt gå för vissa av oss om vi nyttjar en sinnesförändrande drog som dessutom är beroendeframkallande. Och just av den anledningen tycker jag att vi alla har ett ansvar att förhålla oss neutrala till om någon INTE vill dricka.
Jag instämmer med Torrdockan och Ante, ifrågasätt inte våra eller andras motiv. Ett gott vin eller en fin whisky kan vara pricken över i:et i livet och en välförtjänt njutning för många. Men för andra kan alkoholen i glasen vara direkt dödlig. Desssutom tycker jag att det kan vara bra för alla barn runt omkring oss att se att det finns ett val. Man MÅSTE inte dricka alkohol!"
Micke
Instämmer fullständigt med att det verkar så totalfixerat hela samhället!
Och staten stöder det hela!
Liksom även staten stöder/äger svenska spel. Så himla många som blir spelberoende, och staten tjänar mer pengar fy faan!
Jag tycker det är dubbelmoral av värsta sorten!!
Kram! Kämpa på!
Balans! Jag håller med om att det finns en fixering med alkohol. Det är nästan omöjligt att delta i någon aktivitet utan att det finns alkohol med i bilden. Jag tycker också att många arbetsgivare borde ta större ansvar och inte bjuda på alkohol vid alla tillfällen.
Samhället ser dock ut som det gör och som beroende kan vi bara försöka att göra vad vi kan för att behålla vår nykterhet. Själv så har jag gått ut till släkt, vänner och bekanta och förklarat i detalj vad jag lider av och då får jag respekt. När jag berättade på jobbet att jag inte dricker så trodde jag att hela kontoret skulle häpna. Men, det var inte mer än ett "nähä!".
Sen vill inte jag gå ut och moralisera, jag, om någon har haft ett synerligen sjuk fixering vid alkohol. Jag håller dock med liilamej att fixeringen är farlig och faktiskt onödig, men vi kan inte förbjuda allt som är skadligt för någon, då blir det inte mycket kvar.
Jag skulle gärna se en debatt om det här högre upp. Kan man fira utan alkohol?
Tror absolut inte på några förbud, det jag däremot tror på är precis det som du är inne på, en mer nyanserad bild i samhället av vad alkohol är. Alkohol är en drog, som förmodligen aldrig skulle tillåtas om den kom idag, och som en sådan bör den hanteras med respekt. En del av den respekten ligger i att inte diskutera eller ifrågasätta människor val att avstå.
Personligen kan jag hantera min situation, min nykterhet är mitt val och mitt ansvar och jag bemöts också av respekt hos min omgivning. Men generellt skulle det vara trevligt om en mer nyanserad bild av alkoholen kunde vinna mark.
Hälsningar från Micke
Micke, många kloka synpunkter och skönt att veta att man inte är ensam om att faktiskt tycka att tjatet kan vara tjatigt ibland.
Vad tycker Du och Ni andra om att låta barnen smaka alkohol tillsammans med sina föräldrar när de börjar komma upp i tonåren och därmed umgås med vänner som har tillgång till dricka?
Min hustru, som dricker mycket måttligt och som känner mig mer än någon annan och vet att jag inte kan dricka längre, är lärare. I skolan har hon varit på föreläsningar om alkoholism och barn, där föreläsaren bestämt har avrådit från att "lära" barn dricka över huvud taget. Av andra har jag hört motsatsen - "bättre at de lär sig dricka med sina föräldrar än med sin kamrat som inte kan hantera spriten".
En annan kamrat köper t.o.m. ut till sin flicka för att "annars köper de svartsprit".
Vad tror Ni? Finns det något facit?
Ante
Ante, svår fråga med många olika aspekter. Ungdomar kommer alltid att vilja prova att dricka. Vi lever i en kultur som på sätt och vis hyllar alkohol. Vi vuxna får något lystet i blicken när det vankas fest och alkohol. Den som inte kan/får/vill dricka är "annorlunda". Ungdomar vill ofta vara som alla andra, grupptrycket är stort, självklart vill dom prova. Huruvida dom ska få prova hemma eller inte har jag inget bra svar på. Jag tror att forskningen pekar på att barn som får prova hemma dricker mer än andra, men jag vet inte om det är sant. Lyfter man bort beroendeproblematiken återstår ju fortfarande problemet med att unga dricker för mycket och råkar ut för tråkigheter. Personligen har jag svårt att tro att en ung människa på fest väljer att dricka mindre med sina kompisar om dom fått prova hemma. Det känns på något vis inte logiskt, tror det är andra faktorer som styr. Mognad, självkänsla, grupptryck, kunskap och så vidare. För min egen del tror jag att vårat förhållningssätt till alkohol som föräldrar har avsevärt mycket större inverkan. Glorifierar man alkohol som vuxen ger man barnen den bilden, är man återhållsam och nyanserad överför man den bilden. Adderar man ett alkoholberoende till problematiken blir det lite svårare tycker jag. Jag är helt övertygad om att kemiskt beroende är ärftligt betingat, åtminstone är det väldigt tydligt i mitt eget fall. På något sätt, någon gång känner jag att det är mitt ansvar att ge mitt barn kunskap om detta. Jag tror att om man är genetiskt disponerad att utveckla ett beronde så kommer man att göra detta förr eller senare, om man inte är ytterst försiktig. Är man inte disponerad att utveckla beroende kan man ägna sig åt högkonsumtion många, många år. Förvisso får man troligen alkoholrelaterade problem (slagsmål, otrohet, ekonomi osv), men utvecklar kanske inte ett fysiskt beroende. Så jag vet inte? Finns det ett facit? Att tänka över sin egen relation till alkohol och vilket budskap det sänder barnen kanske är ett svar.