© Torrdockan

Varje gång jag åker till landet, kommer jag tillbaka till min barndom. Det var i den här byn jag bodde när jag var liten. Det kanske präglar alla mina vistelser här. Kanske jag blir den där fräkninga ungen som sprang på grusvägarna och var rädd för en grannes hund, ängslig att inte alltid vara till lags, beredd att niga och säga goddag varje gång en bybo dök upp. Kanske blev jag för alltid präglad av det samhälle där jag började mitt liv. Jag blir påmind om obehagliga saker, trista händelser, elaka och småsinta människor likaväl som om soliga dagar, föräldrar som älskade mig och tanter och farbröder som var snälla och intresserade. Jag blir alltid något av ett barn när jag kommer hit.