© Torrdockan

Ibland undrar jag om det finns någon skam i kroppen hos en del? En aktiv alkoholist har dränkt sin, men andra, hur gör de? Hur har en människa som inte betalat sin licensavgift på 16 år gjort för att bli av med sin skam? Hur har en som varit ute och supit och börjat bråka och fått sova i fyllecell blivit av med sin skam? En människa med skam i kroppen skulle göra avbön och säga upp sig själv. Försöka att hitta ett annat jobb och inte genera sina arbetskamrater, sin förening, sitt ministerium, sitt parti? Sin familj, sitt rykte.

Tobleronen åkte åtminstone till Mauritius på time-out, men nu stannar man kvar i strålkastarljuset så länge att skam börjar gå på torra land. Där lunkar den på stranden med händerna på ryggen och väntar på att vågorna ska stillna. Skam tror att människor glömmer. Skam har fel.

Visst får man göra fel. Det är helt tillåtet. Det är nästan rörande och gulligt ibland. Men att halsstarrigt hävda att man har rätt, svära sig fri, göra en massa undanflykter och gå vidare som om ingenting hänt, det är varken rörande eller juste. Det är dumt, bara dumt. Den som nu är mest i blåsväder kommer för alltid att vara "hon med tv-licensen" - fläckarna går aldrig ur. Det är inte vad hon kommer att uträtta som minister som går till historien, det är fusket.

Nej, en del har ingen skam i kroppen. De har släppt ut den på torra land. Som om det skulle hjälpa.