© Torrdockan

Knackigt? Jag vet inte om jag någonsin använt det ordet. Det bara dök upp när jag försökte med ett enda ord beskriva hur jag har det, hur jag känner det, hur jag mår. Jag tror det är gammal slang och det kanske inte används längre. Men jag känner mig knackig och ingenting annat! Jag har det knackigt, rätt och slätt. Hälsan är det lite si och så med i efterslängarna av en långvarig förkylning, ekonomin är mer än knackig och humöret är på lågtryck. Så jag står för ordet.

Det är lustigt med ord, hur de växlar i ett slags mode som ingen styr men som ändå bestämmer ord som inne eller ute. Det är till exempel väldigt känsligt att använda slang eftersom den ofta är datummärkt. Det finns ett bäst-före-datum på alla slangord och det låter rent patetiskt när någon använder ett gammalt slangord som alla andra övergett för femton år sen. Också andra ord är datummärkta. En del ord får helt orättvist stå i skamvrån och riskerar att glömmas bort om ingen förbarmar sig över dem och drar fram dem i dagsljuset. Andra ord används så frekvent att det blir som ett slags farsot. Plötsligt är ett ord på allas läppar. Efter ett kort tag är ordet borta och bara några eftersläntare använder det.

Hur det är med ordet knackigt vet jag inte. Men det var det första som dök upp och det får duga. Jag mår helt enkelt knackigt och jag har det likadant. Jag inväntar bättre tider!