Du kan ingenting ta med dig
Du kan ingenting ta med dig dit du går... Textrad i en gammal religiös sång med en obestridd sanning. Kvar blir några ägodelar, dina lådor med sitt innehåll, dina kläder, dina pengar, allt som var ditt. Någon ska ta hand om det. Lyfta på alla papper, öppna alla lådor, se allt, märka allt.
Jag tittade aldrig i RB:s skrivbordslådor. Vi hade vattentäta skott mellan oss i det avseendet. Lika otänkbart var det att han skulle rota i min handväska, öppna mina brev, läsa mina mail. Vi hade inga hemligheter för varandra, inte så, men vi hade integritet. Privat var privat, kom mig inte för nära, inte innanför skjortan!
Det finns ingenting överraskande i lådorna. Det är lite ostädat i en del, saker ligger huller om buller, men innehållet är ungefär vad jag väntat mig. Jag går igenom lådorna för att samla ihop en del papper, ta hand om några fotogafier och adresser.
Det är en brokig blandning ägodelar. Det känns som om jag gör intrång, kanske borde jag ha öst allt ner i kartonger utan att titta, men det är deklarationsdags i sista minuten, jag måste leta och jämföra. Bland ointressabta broschyrer kan det ligga något som är viktigt, bland alla kvitton kan det finnas ett som är av yttersta vikt.
Jag blir sittande med några fotografier och vykort från vår resa till Lissabon. Det känns så längesen. Vi fick några märkliga upplevelser där. Vi pratade fortfarande då och då om störtregnet över Lissabon, hur vi sprang för att få skydd under markiserna och att vi överallt hörde den underliga melodin som skärsliparen visslade medan han drog sin kärra i gränderna.
Du kan ingenting ta med dig dit du går... Inte ens minnen.
Jag tittade aldrig i RB:s skrivbordslådor. Vi hade vattentäta skott mellan oss i det avseendet. Lika otänkbart var det att han skulle rota i min handväska, öppna mina brev, läsa mina mail. Vi hade inga hemligheter för varandra, inte så, men vi hade integritet. Privat var privat, kom mig inte för nära, inte innanför skjortan!
Det finns ingenting överraskande i lådorna. Det är lite ostädat i en del, saker ligger huller om buller, men innehållet är ungefär vad jag väntat mig. Jag går igenom lådorna för att samla ihop en del papper, ta hand om några fotogafier och adresser.
Det är en brokig blandning ägodelar. Det känns som om jag gör intrång, kanske borde jag ha öst allt ner i kartonger utan att titta, men det är deklarationsdags i sista minuten, jag måste leta och jämföra. Bland ointressabta broschyrer kan det ligga något som är viktigt, bland alla kvitton kan det finnas ett som är av yttersta vikt.
Jag blir sittande med några fotografier och vykort från vår resa till Lissabon. Det känns så längesen. Vi fick några märkliga upplevelser där. Vi pratade fortfarande då och då om störtregnet över Lissabon, hur vi sprang för att få skydd under markiserna och att vi överallt hörde den underliga melodin som skärsliparen visslade medan han drog sin kärra i gränderna.
Du kan ingenting ta med dig dit du går... Inte ens minnen.
Kommentarer
Postat av: olov
Det måste kännas svårt för dig i denna stund, att ha mist sin kära vän. Du skriver så fint, tycker jag. Hoppas och jag tror att allt ska gå bra med begravning och att du kommer över det. Vi ska alla gå igenom samma procedur.Men det behövs stöd i en sådan stund och jag hoppas jag har bidragit med något så att du ej känner dig så ensam i din sorg.
Postat av: Lasse
Du kan ingenting ta med dig dit du går. Men du kan lämna en massa när du går... just det, minnen.
Det är väl det vi levande borde ägna fler tankar åt emellanåt.
Kram, Lasse
Postat av: Cull
Hej, jag har nu läst din blogg och förstår vad jag måste göra med mitt liv. Tack för hjälpen. Fortsätt gärna så man inte känner sig ensam.
Postat av: Torrdockan
Tack för stöd och vänliga ord.
Trackback