Dagarna och nätterna
Dagarna går. Jag har mycket att göra. Pappershögarna växer och listan med telefonsamtal är lång. På nätterna har jag svårt att sova. På eftermiddagen somnar jag medan jag ligger och lyssnar på nyheterna. Vaknar sen framåt kvällskvisten, går upp och sen är det en stilla vandring mellan dator, köksbord, teve och skrivbord. Jag har ingen ordning på dygnet.
Av tandläkaren fick jag med beröm godkänt. Inga fel, kom tillbaka om ett år! Jag blev glad och tog en promenad för att fotografera nere vid Dramaten. Margareta Krook står i hörnet och ser alldeles levande ut trots att hon glänser bitvis i mässingsfärg. Hon är varm, fryser man kan man ge henne en kram för att värma sig.
Det var bitande kallt, vart tog försommaren vägen? En bekant kom emot mig och vi gick och fikade. Ibland undrar jag hur våra vägar möts. Att man kan stöta på varandra ute på stan i folkvimlet. En del människor ser jag ganska ofta av en slump. Kanske vi har samma vanor, samma stråk. Men jag ser nästan aldrig mina grannar! Trots att jag bott här i många år, vet jag inte vilka som bor i huset. Skulle jag möta någon ute på stan, skulle jag inte reagera.
I dag var jag nästan lycklig utan att veta varför. Jag stretade i regnet men det blev inga bilder, jag kunde inte manövrera paraply, kamera och väska på en gång. En dag till har gått.
Av tandläkaren fick jag med beröm godkänt. Inga fel, kom tillbaka om ett år! Jag blev glad och tog en promenad för att fotografera nere vid Dramaten. Margareta Krook står i hörnet och ser alldeles levande ut trots att hon glänser bitvis i mässingsfärg. Hon är varm, fryser man kan man ge henne en kram för att värma sig.
Det var bitande kallt, vart tog försommaren vägen? En bekant kom emot mig och vi gick och fikade. Ibland undrar jag hur våra vägar möts. Att man kan stöta på varandra ute på stan i folkvimlet. En del människor ser jag ganska ofta av en slump. Kanske vi har samma vanor, samma stråk. Men jag ser nästan aldrig mina grannar! Trots att jag bott här i många år, vet jag inte vilka som bor i huset. Skulle jag möta någon ute på stan, skulle jag inte reagera.
I dag var jag nästan lycklig utan att veta varför. Jag stretade i regnet men det blev inga bilder, jag kunde inte manövrera paraply, kamera och väska på en gång. En dag till har gått.
Kommentarer
Postat av: Ordis
Jag tror inte det är en slump att vi möter vissa oftare än andra. Det är möjligheter och val vi får. Någon sa en gång att slumpen är Guds sätt att vara med och hjälpa till...(;-)
Postat av: Torrdockan
Hej Ordis :-)
Jag tror du har rätt, det är meningen på något sätt att två människor styr stegen mot ett som det verkar slumpvis möte. Det kanske finns en mening med det som vi inte kan fatta med våra få sinnen. Hoppas det är så.
Postat av: Anonym
Jag var också ner mot Dramaten idag. Jobbar vid Kungsan o går ut o tjuvröker på lunchen. Jippon vid Strömmen och Helgeandsholmen för fotbollsVM. Det går inte att komma undan. Ninni
Trackback
