Minnet vrider klockan tillbaka
På våren när studentbilarna drar genom stan och de står på flaken med flaskor och burkar och vinkar får jag en sådan längtan efter mina kompisar, så som de var då en gång för längesen. Minnet vrider klockan tillbaka.
Allt var så bekymmerslöst, inga sorger än... Livet låg framför, alla löften var ännu heliga och hoppet var vår vän. Ingen kunde väl i sin vildaste fantasi tro att en del av oss skulle få allt annat än sorgfria liv. Än klappar hjärtat med friska slag...
Bra skrivet. Sorgen över den unga vackra flickan. Sorgen över hur mycket hon har förstört för sig själv. Sorgen över livsglädjen som försvann. Sorgen över det dåliga självförtroendet. Jag ser också den unga Ninni då allt var möjligt. Men ändå glädje idag över mycket jag gjort , även det som var galet. Det formar en och gör en vis. Kram
Så lika vi tänker. Jag känner också glädje och stolthet över en massa saker jag uträttat, hur jag levat fullt ut och varit ”duktig flicka”. Det kan ingenting ta från mig. Men så kommer ibland tankarna på att allt kunde ha blivit annorlunda, kanske bättre, vem vet. Du har rätt i att man formas av det. Det viktiga tror jag är att inte ägna tid åt meningslös ånger. En tid kanske, men sen måste man gå vidare.
Kram
Rakel Torrdocka