© Torrdockan

I natt vaknade jag av att regnet smattrade mot balkongräcket. Det kändes som barndom att krypa djupare ner bland kuddarna och somna om. Regndagar hade jag alltid trevligt inomhus med färgkritor och sax. Jag satt vid köksbordet och ritade och klippte och tyckte det var bra att det regnade så jag fick pyssla inomhus. Regnet smattrade med ett särskilt ljud eftersom det var plåttak på huset där vi bodde. Här låter regnet likadant när det studsar mot balkongräcket. Kanske det är ljudet av regnet som gör att jag drömmer om när jag var liten och lekte med mina pappersdockor.

Dagarna lunkar på. Jag har fortfarande en del jobb i stan, jag dröjer mig kvar.