© Torrdockan

Varje år samma vanmakt över att tiden rusar iväg. Jag hinner inte med! Kastanjerna blommar och jag har inte hunnit ta bussen till kastanjen på Karlbergsvägen. Det underbara trädet som står i hörnet och skuggar kaféets gäster, det blommar utan mig som vittne. Nästa år, tänker jag, nästa år!

Syrenerna blommar,  jag hann bara skymta den vackra syrenbusken på Valhallavägen när jag åkte förbi med bussen. Häggen har jag bara sett från landsvägsbussen, hela vägen var kantad av gräddvisp. Hur ska jag hinna med allt? Det går så fort, forsythian missade jag, ginsten hann jag njuta av men vart tog gullvivorna vägen? De står med vissnade blommor i alltför högt gräs nu. Nästa år, nästa år!

Snart är alla löv lika spenatgröna, än är det skiftningar av asp och björk och lönn. Tiden flyger, allt går blixtsnabbt i sommarens första blomning. Väntetiden är kort för växterna. Nästa år, nästa år! Jag vet att jag kommer att uppleva samma känsla då också, jag hinner inte med våren och försommaren.



Förra året hann jag med den prunkande syrenbusken...

Foto: Torrdockan