© Torrdockan

Det sägs att en alkoholist måste nå sin botten innan den förstår att den måste göra något åt sin situation. Då är orken som minst och motivationen inte särskilt stark. Alkoholen har tagit sitt pris både fysiskt och psykiskt. En alkoholist kan inte hantera sitt liv. Allt rasar samman även om ekonomin fortfarande är god, familjen håller ihop och fasaden utåt är utan sprickor. Partner och barn far illa, det är gräl, förebråelser och hopplöshet. Där finns en ständig gäst, alkoholen. För den ges alltid plats, den får alltid pengar.

En alkoholist som kommer till insikt behöver ha sin partner med på noterna. Det går inte särskilt bra att minska eller sluta sitt drickande om livskamraten sitter med en vinare eller tar sig en drink. Det svåraste är om det är två alkisar vid samma bord. Det krävs järnvilja av båda om det ska gå bra.

Det fanns alltid en helg, en fest, en middagsbjudning, en födelsedag, en resa framför. DÅ kunde jag inte sluta. Och när var det inte något tillfälle framför där det fanns alkohol? Små barnsliga utflykter med saft och kanelbullar var det inte så gott om i mitt liv när småbarnsåren var över. Alla mina vänner drack (en del måttligt), överallt serverades alkohol som festhöjare och glädjespridare. Jag hade inte ork och inte inspiration att sluta. Så farligt var det ju inte heller, eller hur? sa jag mig. Jag hade full kontroll, inbillade jag mig. Enstaka gånger miste jag kontrollen totalt, men det lyckades jag förtränga.

Envist höll jag fast vid illusionen att jag kunde sluta när jag ville. Jag kunde bara inte se något skäl till att jag borde sluta. Varje gång inför en fest sa jag mig att nu ska jag bara dricka ett par glas vin. Lik förbannat satt jag vid halvtvåtiden sist kvar med andra lulliga och hade djupa diskussioner om skvatt ingenting medan de kloka och måttliga hade åkt hem för längesen.

Det var på den tiden då det skulle vara fest för att jag skulle dricka. Senare drack jag ensam lika gärna, kanske hellre. Det kändes bättre att vara hemma och ha nära till sängen och inte behöva komma hem på småtimmarna med taxi. Jag drack för att stressa ner, slappna av, lugna ner mig, varva ner, kunna somna. Mitt jobb var roligt men krävande och jag hade hög ambitionsnivå. Hade jag inte haft mitt jobb hade det gått fortare utför. Nu skötte jag mig perfekt och det höll i många år.