© Torrdockan

Jag röjer bland RB:s saker. Det heta sommaren avbröt arbetet och nu tar jag tag i det igen. Det tar tid, det är massor av beslut och funderingar som sinkar mig. Ibland tycker jag att det är bara bråte överallt, ibland undrar jag om beslutet att ringa Myrorna är så klokt. Kanske det är värt något alltsammans. Men nej, jag kan inte förmå mig. Jag orkar inte försöka sälja saker jag inte behåller, hellre skänka bort det. Plastsäckarna samlas, stora rummet ser ut som ett soplager.

Det känns underligt att plocka bland en död människas ägodelar. Alla efterlämnar vi någonting som andra ska plocka med. Jag förstår desperata anhöriga som bara ringer någon som tar hand om allt. Det är ett både känslosamt och tungt uppdrag för en som stått nära. Vad blir det kvar efter oss? Några småsaker, fotografier, några smycken, papper, souvenirer. Egentligen bara bråte. Ett helt livs samlade bråte.