© Torrdockan

Om jag inte berättar vad som hänt, har det inte hänt. En sådan underlig idé fladdrade förbi. När jag berättar spikar jag fast verkligheten. Jag har ringt några vänner, några släktingar för att berätta. RB försökte själv ta kontakt men det var påsk, folk var bortresta, vi fick bara tag i telefonsvarare eller faxar. Sen orkade han plötsligt inte längre. Nu har jag berättat, tackat å hans vägnar för lång och fin vänskap, påmint om vänskap som ibland varat ända sen barndomen. Nu har jag berättat. Nu har det hänt. Nu är det sant.