Lång dags färd mot natt
Lång dags färd mot natt. Det har nästan blivit ett talesätt i Sverige. Det är titeln på en pjäs av Eugen O´Neill med urpremiär på Dramaten i Stockholm. Lars Norén har berättat att han 1956 såg den första uppsättningen med Inga Tidblad, Lars Hansson, Ulf Palme och Jarl Kulle i huvudrollerna och att han inspirerades av detta drama med fyra familjemedlemmar till sina egna pjäser som byggs upp kring familjeproblematik, mor, far och två söner. Det finns också en biroll och i den första uppsättningen spelade Catrin Westerlund hembiträdet.
Sen den mycket berömda urföreställningen har pjäsen spelats många gånger runt om i Sverige, senast jag såg den spelade Keve Hjelm fadern, James Tyrone. En planerad spelning för många år sedan avbröts efter generalrepetitionen och kom aldrig till publik. Då hade Holger Löwenadler rollen som fadern och skådespelaren blev provocerad av en ung och hetsig Thommy Berggren och bröt arbetet.
Jarl Kulle som spelade yngste sonen i uruppsättningen gjorde faderns roll och Bibbi Andersson spelade modern i Ingmar Bergmans uppsättning från 1988. Den senaste uppsättningen regisserades av Thommy Berggren - pjäsen fascinerar skådespelare och regissörer och kommer förmodligen att spelas om och om igen.
Så blev det lite teaterhistoria av det här. Min långa dag har färdats mot natten. Jag är trött, jag är fylld av sorgsna tankar men ändå lugn. Jag har en sinnesro nu som jag aldrig haft i livet förr, inte ens när jag var ett litet barn. Min sinnesro gör att jag orkar uthärda de mest svåra saker.
Sen den mycket berömda urföreställningen har pjäsen spelats många gånger runt om i Sverige, senast jag såg den spelade Keve Hjelm fadern, James Tyrone. En planerad spelning för många år sedan avbröts efter generalrepetitionen och kom aldrig till publik. Då hade Holger Löwenadler rollen som fadern och skådespelaren blev provocerad av en ung och hetsig Thommy Berggren och bröt arbetet.
Jarl Kulle som spelade yngste sonen i uruppsättningen gjorde faderns roll och Bibbi Andersson spelade modern i Ingmar Bergmans uppsättning från 1988. Den senaste uppsättningen regisserades av Thommy Berggren - pjäsen fascinerar skådespelare och regissörer och kommer förmodligen att spelas om och om igen.
Så blev det lite teaterhistoria av det här. Min långa dag har färdats mot natten. Jag är trött, jag är fylld av sorgsna tankar men ändå lugn. Jag har en sinnesro nu som jag aldrig haft i livet förr, inte ens när jag var ett litet barn. Min sinnesro gör att jag orkar uthärda de mest svåra saker.
Kommentarer
Trackback