Är det påsk?
Tankarna virvlar runt, huvudet känns som en sån där kula där en massa numrerade bollar studsar omkring, Keno heter det visst. Ingen boll i min tombola hittar vägen ut, alla studsar omkring som galna och krockar med varandra. De byter plats hela tiden och jag kan inte hejda en enda tanke och få den att stanna upp.
Ena sekunden tänker jag på framtiden, hur ska det bli, nästa är jag tillbaka till den första sekunden då vi nuddade varandra och det gick som en elektrisk stöt genom mig, sen är jag i de grå allvarliga vardagarna då vi hade det knapert, vi var ledsna och hade bekymmer, sen är jag på fest om sommaren då vi balanserade på branten vid Ales stenar och himmel och hav föll i varandras konturer.
Jag är rastlös, orolig. Jag har bett om att få vara ensam, jag behöver tystnad och stillhet, orkar inte prata med någon. Det är som om mina tankar är av glas, minsta störning kan få dem att gå sönder. Jag måste vara i mitt palats av kristall och låta tankarna glimma. Då och då överväldigas jag av sorg och ångest. Tiden är så knapp, tiden är så dyrbar.
Jag fick besked av doktorn i dag på eftermiddagen. Det finns inget hopp. Det finns inget att göra. Vi får vänta... Efter helgen då Sverige långsamt startar igen ska vi diskutera åtgärder. Här hemma har jag pyntat med gula skålar med godis, gula stearinljus och ett par galna påsktuppar. Är det påsk? Ja det är visst det.
Ena sekunden tänker jag på framtiden, hur ska det bli, nästa är jag tillbaka till den första sekunden då vi nuddade varandra och det gick som en elektrisk stöt genom mig, sen är jag i de grå allvarliga vardagarna då vi hade det knapert, vi var ledsna och hade bekymmer, sen är jag på fest om sommaren då vi balanserade på branten vid Ales stenar och himmel och hav föll i varandras konturer.
Jag är rastlös, orolig. Jag har bett om att få vara ensam, jag behöver tystnad och stillhet, orkar inte prata med någon. Det är som om mina tankar är av glas, minsta störning kan få dem att gå sönder. Jag måste vara i mitt palats av kristall och låta tankarna glimma. Då och då överväldigas jag av sorg och ångest. Tiden är så knapp, tiden är så dyrbar.
Jag fick besked av doktorn i dag på eftermiddagen. Det finns inget hopp. Det finns inget att göra. Vi får vänta... Efter helgen då Sverige långsamt startar igen ska vi diskutera åtgärder. Här hemma har jag pyntat med gula skålar med godis, gula stearinljus och ett par galna påsktuppar. Är det påsk? Ja det är visst det.
Kommentarer
Trackback