Verklighetsflykt

Verklighetsflykt. Det ordet kanske ger mig hela svaret på min alkoholism. Jag har funderat så mycket, verkligen grävt i minnet och vänt på varje tuva, lyft på varje sten, känt på varje grässtrå och låtit alla minnen rinna som sand mellan mina fingrar. Det enda jag kan komma på som skulle kunna stämma för mig är just verklighetsflykt. Jag klarade inte av verkligheten, den räckte inte åt mig. Den var för enkel, för torftig, för trist. Jag var för liten i mina egna ögon, jag måste klä mig i skimrande tyger och låtsas vara någon annan, en bättre människa, en finare varelse än den jag var. Var det så?

Mina tankar strandar, jag är för trött just nu för att tänka färdigt. Men jag kanske är något på spåren. Det känns så. Kortsiktigt blev tillvaron lite roligare, lite mer spännande, lite lockande outforskad. Alkoholen blev féns trollspö och förvandlade min verklighet så jag blev blev beredd att åka till balen i en fin vagn och med vackra kläder och smycken. Verklighetsflykt? Kan det vara svaret? Ja, till en början var det kanske så... Verklighetsflykten fungerade länge, sen slog fällan igen och det blev alkoholen själv som styrde - det behövdes inget trollspö, ingen vagn, ingen fest, ingenting. Bara alkohol.

Kommentarer
Postat av: Dockmamman

Ja du Torrdockan, du vet inte hur nära du kommit med dina tankar... Jag har själv haft dessa tankar men jag tror jag kommit lite längre, Treo Compen gjorde att jag inte behövde ett trollspö...



Jag har kommit fram idag att Treo Compen gav mig liv, annars kunde jag inte gå till affären, hämta barnen på dagis, jobba osv osv...



Jag förstår nu att jag var en missbrukare, men jag skäms inte för det och det tycker jag ingen missbrukare ska göra, detr finns mycket som står bakom en missbrukare bagage för jag har svårt att tro att man väljer ett missbruk om man inte behöver fly från det verkliga livet...



Min bästa vännina som gick bort i April var knarkare fast egentligen vill jag inte använda det ordet för det låter så illa, men hon började att missbruka när hon var 32 då hennes son gick bort, då kom allt, det som blev verkligt blev för jobbigt och hon flydde i knarket...



Visst finns det ett liv för oss utanför missbruket, det har jag märkt nu, men jag vet att om jag tar en treo i framtiden så är jag där igen, det är så med all missbruk...



Men jag vill påvisa att det är inget vi ska skämmas över, skäms vi över det så blir det ännu svårare att komma ifrån det tror jag, man lever upp till det liv som andra tror sig veta hur man lever...



Man bygger upp en fasad, det är konsekvensern a av nått som gjort att man inte mår bra, så det är för att överleva som vi tagit till olika metoder...



Jag hoppas att du får en bra helg/Kram

Postat av: Gisan

Du har en intressant blogg som jag kommer att återkomma till...

2008-10-10 @ 08:43:26
URL: http://gisans.blogspot.com
Postat av: fnix

Det jag alltid undrat är (jag är dotter till en alkoholist och syster till en knarkare) VARFÖR finns det inget som duger i det vanliga livet? Vad söker man för slags spänning.

Jag önskar att någon kunde svara.



det är bra at du ser vad som utlöste din alkoholism och starkt att hålla dig borta fortsätt så.



kram

2008-10-31 @ 11:08:46
URL: http://1337magdalena.blogspot.com
Postat av: bella

Blev inspirerad av din text då vi i skolan ska skriva en uppsats om just verklighetsflykt. Är det okej att jag använder delar av din text i min uppsats?



Tack på förhand och keep up the good work!



MVH Bella

2009-03-24 @ 10:59:27
URL: http://ankungeutanlillfinger.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback