Sug och återfall
Den som frossar i mat eller godis eller är besatt av att shopping, bantning, motion förstår också vad sug är. Den som är besatt förstår suget, den oemotståndliga driften att tillfredsställa sitt behov. Suget efter alkohol kan vara oerhört starkt. Det är det som leder en alkoholist till återfall. En del nyktra alkoholister känner inte av suget, andra får kämpa mot det kanske efter åratals nykterhet. De allra flesta känner sug någon gång och det kan komma överrumplande. Det slår till obarmhärtigt i de mest oväntade ögonblick och det är ett ögonblicks verk att falla till föga.
Det är vanligt med det våldsamma suget. Man måste ta det med i beräkningen. Att sluta dricka alkohol betyder inte att behovet dör direkt som genom ett trollslag. Det första året av absolut nykterhet kände jag inte av suget. Kanske var jag alltför skräckslagen av vilka effekter mitt drickande hade haft, för att ens våga tänka tanken på att lyfta ett glas. Sen kom en period då jag kände sug efter alkohol. Jag blev skakad och försökte mota bort tankarna direkt. Det bästa sättet jag har för att skingra tankarna är att omedelbart börja syssla med något, städa, skriva, spela dataspel, lösa korsord, sätta igång tvättmaskinen, dricka te, läsa, ta en promenad. Huvudsaken för mig är att aldrig sitta kvar och dåsa framför tv:n eller hänga över matbordet, alltid bryta med en ny sysselsättning. Då brukar suget sjunka undan och så småningom försvinna.
Jag har sett till att aldrig ha alkohol hemma. Jag känner andra alkoholister som kan ha det, men jag vågar inte. Jag vill inte utsätta mig för den frestelsen. Jag vill inte bevisa någonting, jag har accepterat att jag är alkoholist och en alkoholist blir aldrig frisk. Jag undviker miljöer där det serveras alkohol, jag undviker frestelser helt enkelt och jag skäms inte för det. Varför ska jag utsätta mig för risker?
En alkoholist som tar återfall ger efter för sitt starka sug, behovet gick inte att stå emot. Självklart är det ett nederlag, en förlorad match. Det är att falla tillbaka i ett gammalt beteende, men jag kan inte uppfatta det som tecken på dålig karaktär eller brist på viljestyrka. Suget kan övermanna den starkaste. Alkoholen är listig, falsk och stark sägs det och det stämmer. Vore det enkelt att sluta dricka skulle det inte finnas några alkoholister. Vem vill vara vid helvetets port och vid dödens eller vansinnets gräns?
Ett återfall behöver aldrig vara definitivt. Det kan pågå en lång tid, men det kan alltid brytas genom ett eget beslut, aldrig genom tjat och förebråelser. Ett återfall kan starta i ett snabbt svagt ögonblick och sluta flera år senare. Så ser den tragiska verkligheten ut. Vi alkoholister vet det. Ingen behöver ge oss lektioner. Ändå tar många alkoholister ett eller flera återfall. Styrkan i suget efter alkohol är som en naturkraft, nästan ingenting kan stå emot en tornado. Ingen utomstående kan avgöra hur många återfall som inte blivit av pga en alkoholists motståndskraft.
En rökares eller matmissbrukares återfall brukar inte vara omedelbart livsfarliga. En alkoholists återfall är i regel mycket farligt och kan vara ett direkt spår till obotliga konsekvenser och en för tidig död. Ett återfall är som när andra dödliga sjukdomar sprider sig eller återkommer. Det är bara alkoholister som anses få skylla sig själva.
För att aldrig glömma vem jag är och vad jag lider av för sjukdom går jag på möten där jag får säga högt inför andra: Jag är Rakel. Jag är alkoholist.
Tack för att du delar med dig av dina erfarenheter!
Har nu lyckats hålla mig nykter i 2 månader och måste säga att jag verkligen blir hjälpt av att läsa dina tankar och erfarenheter! Tack!
Ha en trevlig vecka!
Tack, jag blir glad av att få veta det! Jättegrattis till dina 2 månader. Det är starkt kämpat.
Jag hade nog haft stor nytta av att kunnat läsa något sådant här när jag var så illa däran och så vilsen. Kanske kan det hjälpa någon annan - det känns viktigt att föra budskapet vidare.
Goda tankar från Torrdockan
När jag läser ditt inlägg om hur starkt suget efter gift är så känner jag att jag också har blivit skadad som anhörig. När jag tänker på att mitt barn råkat in i missbruket så känner jag en sån tomhet och trötthet att jag orkar inte ta in mer. "Sjukdomen" drabbar alla i familjen. På mig syns det inte att jag är drabbad. Jag håller masken för det mesta och det frestar på.
Mamma Anonymus
Ja, det stämmer - hela familjen drabbas och kallas vara medberoende. Man räknar med att runt varje alkoholist finns det i genomsnitt sju personer (föräldrar, syskon, partners, barn, vänner, arbetskamrater) som berörs av missbruket mer eller mindre. Alkoholism drabbar alltså även indirekt en mycket stor del av befolkningen.
Det är en svår situation du har. Du vet säkert att det finns anhöriggrupper som man kan få mycket stöd av. Det kan lätta att prata med människor i samma situation.
Goda tankar från Torrdockan
Torrdockan
Ja jag vet att det finns anhöriggrupper och har deltagit där också, men jag orkar inte ens det nu för tiden. Det är tomt.
Tack för goda tankarna,de värmer. Jag skickar goda tankar till dig också. Beundrar din styrka och ditt beslut.
Mamma Anonymus
tack för att du delar dina tankar här, är anhörig, medberoende, o försöker att ta mej ur detta, dina ord har en peppande effekt på mej. Tack o många kramar, Lena
du är stark! fortsätt kämpa :)
Min pappa är alkolist, han dricker inte lika mycket längre men han dricker mkt och han klarar nästan inte att jobba han säger att han vill sluta dricka och att han skall sluta men han ljuger bara, Bra av dig att sluta dricka, jaa vad kan jag mera skriva, jag hatar alla alkisar som tycker synd om sig själva o alla alkisar som pajar sina ungarsframtid !
Hej Walle,
jag förstår att du har det jobbigt med att ha en pappa som är alkoholist, särskilt om ni fortfarande bor tillsammans. Sorgligt nog hjälper det inte att du ber honom sluta, han måste verkligen fatta själv att han inte ska fortsätta dricka. Du hatar alkisarna, jag kan förstå det, men för din egen skull är det bättre om du inte har så starka känslor. Hat är förödande, för det slår tillbaka på en själv på något underligt sätt. Försök att få en lite mer förstående känsla för sin pappa och andra alkoholister. Det är mycket synd om de flesta för de lider själva av sitt drickande men har inte egen kraft att sluta. Du kanske kan gå på en Alanon-grupp där anhöriga träffas och få prata ut och lyssna på vad andra i din situation känner.
Lite försiktigt kan du väl försöka få din pappa att vilja gå till AA. Jag vet att det är svårt, men du kanske har något sätt att lirka med honom.
Goda tankar från Torrdockan
Hej jag är en kille som sitter i denna skit just nu.. jag mår illa vet ej hur jag ska bedöva det mår mår dåligt av ... gått hos psykolog men... det hjälpte bara för en tid... det jag uppleft under min barndom återspeglas ibland i mina drömmar.. eller mardrömmar... en dag tog jag till flaskan... ja jag kan vara utan när det finns aktiviteter... och jag vill ej dricka.. men.. det som är jobbigt är att direkt när jag ej har det .. så mår jag fysiskt så dåligt att jag ej klarar vara utan.. en mindre mängd kan räcka.. men jag måste ha det.. hatar det men var dag besämmer jag mig för att sluta... och jag är övertygad var dag om det...
A A kommer jag aldrig gå i för jag är rädd för folkgrupper... alltid varit folkskygg trots att jag varit framgångs rik och varit förebild under många gånger i mitt liv...
skriv till mig ... lämnar en mail som är ny för at vara anonym... känns som jag blöder eftersom alla tror altl är bra och dom som vet hur jag har det ... inte kan förstå at jag ej orkar med att gå i grupper.. vill va ensam
föll hårt är ...
äh glöm det
